It's like listening to a breaking heart;

Idag är jag ledig och har inte gjort mycket annat än att vara ledig. Det är rätt trist och ensamt att vara ledig på vardagar när alla andra jobbar/går i skolan. Gick en kort runda på stan med Emil när han äntligen slutat. Hittade en rätt så basic tröja i en jättefin sand/beige/ljus/w/e-färg inne på Gina Tricot för 149:-. Blir fint med ett par vita byxor och mitt svarta liebeskind skärp, morgondagens outfit kanske? 
 
Är mätt och belåten (↑ anledningen) och sitter förnärvarande hemma all alone, och är inte riktigt kompis med den tanken. Hade vunnit förstapris i att skrämma upp mig själv om det hade funnits någon sådan tävling. Det är nämligen så att någon knackade på dörren innan. Tre rätt så lätta knackningar på dörren och inget mer. Gick förstås inte dit direkt eftersom att jag avskyr att öppna dörren om någon är på andra sidan, men kanske efter en minut smög jag mig upp på ovanvåningen för att kolla ut genom fönstret - INGEN DÄR. Och nu börjar såklart tankarna snurra. Vem knackar på en dörr när det finns en ringklocka? Vem knackar tre gånger och sedan går? Knackar man inte några gånger till för att försäkra sig om att personen i fråga verkligen hör att det knackar. Alla lampor i huset är ju faktiskt tända så då borde den mest logiska förklaringen vara att någon är hemma. Uhh...och inte hjälper det att katterna reagerar ungefär såhär på ingenting.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0